Från malm till järn

Lär dig hur malm blir järn i bergsmannens hytta! Så här kunde en enkel hytta se ut. Att göra järn var en stor process. Smältningen av malmen och kolet kallades blåsning.

Under bruksepoken hände många saker med järnframställningen.

Man uppfinner nya metoder för att få fram ett bättre järn och försöker göra det så billigt som möjligt. I grunden var järnframställningen den samma som den bergsmännen använde, men på järnbruket var allt mycket större. Här kunde man framställa flera ton . Man lärde sig se hur det järnrika berget såg ut och kunde bryta loss bitar genom att sköra berget med eld. Man arbetade sig från ytan och nedåt i berget och följde järnådror i öppna dagbrott. Det kallades tillmakning.

Så småningom övergick brytningen. De flesta järnmalmer är oxider, där järnet är förenat med syre.

För att avlägsna syret och reducera järnmalmen används ofta en masugn. I masugnen tillsätts kol i form av koks eller träkol, men det finns också masugnar som använder elektricitet för att reducera malmen. Masugnen producerar råjärn - järn som innehåller över . Från järnmalm till stål.

I ett järnverk bearbetas järnmalm bestående av olika järnoxider. De två viktigaste råvarorna vid tillverkning av stål är järnmalm och skrot. Vid tillverkning av malmbaserat stål behövs även kol som reduktionsmedel och kalk som slaggbildare. I järnverkets masugn – ett högt tegelinfodrat schakt – sker reduktion av malm till järn genom att syret tas bort ur de oxidiska järnmineralerna med hjälp av koks.

Tillverkning av järn i Sverige anses ha tagit sin början ca 400–5år f. Framställning av smidbart järn skedde länge direkt ur malm. Inne i masugnen måste det vara hög temperatur för att man skall kunna skilja det rena järnet från berget, som innehåller den malm man behöver för att kunna framställa stångjärn. En hytta är en benämning på en smältugn som är en masugn (se figur) med vattendriven bläster för framställning av järn , koppar eller silver ur bergmalm. Malmen för sig och berget för sig. Tekniskt sett är en hytta för järnframställning en masugn som framställt tackjärn , dvs.

Järn utvinns från hematit- eller magnetit- järnmalmer, aluminium från bauxit. Bauxit är en blandning av järn- och aluminium-oxider . About STF Dala-Bergslagen.

Stefan Dorg berättar i sammandrag hur Sveriges storhetstid byggdes med teknik och hårt arbete. Med järnhalter upp till – används magnetit och hematit huvudsakligen för framställning av järn. I Sverige bryts järnmalm i Lapplandsfälten, Kiruna och Malmberget. Huvuddelen av denna består av magnetit men en mindre del i Malmberget är hematit. Kopparkis ( kopparmalm ). Först så bryts järnmalm från gruvor och den här malmen värmer man sedan upp i en massugn till en mycket hög temperatur och så reagerar den sedan med kol för att reduceras.

Kolet reagerar med syret i luften och bildar kolmonoxid. De svenska järnmalmerna äro synnerligen rena, alltså fria från skadliga beståndsdelar, och det är också därför, som man ur dem får fram ett rent järn. De vanligaste malmerna äro: svartmalm , som kännetecknas av att den drages av magnet och ger ett svart streck, då man repar ett malmstycke mot en matt porslinsskiva, och . Järn med lägre kolhalt är smidbart, medan järn med högre kolhalt som inte går att smida kallas för råjärn, tackjärn eller gjutjärn. En av de viktigaste innovationerna inom medeltidens järnframställning var masugnen, som var en mer effektiv metod att utvinna järn ur malm. Då tog man fram spadarna och grävde upp malmen.

Men det var inte all malm som det gick att göra järn på. Ibland stoppade man in lite malm i munnen och tuggade på den. Om den klibbade ihop sig var det järnmalm av bästa sort. FeO4) och blodstenmalm (Fe2O3). Järnmalm består ofta av olika järnoxider t. För att ta bort syret blandas malmen med rent kol (koks) i en ugn (masugn) och upphettas tills den smälter.

Syret i malmen och kolet reagerar och bildar kolmonoxid och koldioxid som försvinner som rök.