Svallad morän

Svallad morän innebär vanligen att en del, men icke allt, av finmaterialet i moränen har sköljts bort. Jordarten har kvar sin moränkaraktär och kartlägges som en morän. På många platser är HK bestämd såsom en svallningsgräns i en moränsluttning.

Notera att det är endast en mindre konstorleksförändring. Svallad morän kallas morän som blivit ursköljd och därmed förlorat en del av det finare materialet, dock inte allt. Svallad morän förekommer i områden som tidigare översköljts av havet, det vill säga med lägre höjd över havet än högsta kustlinjen. Har svallningen nått djupt ner i moränen försämras bördigheten.

Morän klassificeras som svallad om svallningen inte nått djupare än m. Djupare svallad morän räknas i stället som sediment (svallgrus). Extremt kraftig svallning leder till stenigt grus, klappersten eller att moränen helt försvinner och kvar är endast hällmark. Vågor och strömmar kunde påverka de jordarter som täcktes av vatten. Detta kan man bland annat se på den morän som är svallad av vågor.

Detta är speciellt tydligt i sluttningar och på höjder där exponeringen för vågor . Det kvarvarande grövre materialet utgör då mer eller mindre påverka svallad morän , medan det omlagrade materialet bildar olika svallsediment. Under isavsmältningen bildades isälvssedimenten. Det är relativt grovkorninga sediment som avsatts i strömmande vatten.

Hit hör rullstensåsar och isälvsdeltan. Under HK har moränerna i exponerade lägen (sluttningar) blivit bearbetade av vågorna så att de finare kornstorleksfraktionerna förts bort kortare eller längre sträckor. Morän är den i särklass vanligaste jordarten i vårt land och täcker ca av landets markyta. Moränjordar består oftast av kantigt material som oftast innehåller en blandning av alla kornstorlekar, från lerpartiklar upp till jättelika block.

Vanligen är moränens mäktighet begränsad till några få meter men det finns betydligt . Både morän och isälvsmaterial har i öarnas öppna terräng bli– vit starkt påverkade av vågor och bränningar under landhöjningsfasen och omvandlats till svallad morän , strandgrus och klapper, i många fall med framträdande vallformer. Särskilt påtagliga vallar har skapats av Ancylus- och Litorinatransgressionerna, vilka . En morän som påverkats av vågor sägs vara svallad. Små kornstorlekar är urtvättade från svallad morän. Betydligt mer små korn finns kvar i moränmark ovanför den högsta kustlinjen, vilket gör denna mer näringsrik än den svallade moränen som ligger under HK.

Framför iskanten avsattes stora mängder morän och om iskanten stannade på samma plats en lång tid bildades stora åsar, så kallade ändmoräner. Dessa bestod av material av olika storlekar, från lera till stora stenar. Från Malön har sedan havet sköljt bort det finkorniga materialet och kvar finns nu svallad morän. Grova moräner finns framförallt i urbergsområden , medan finkorniga moräner återfinns i områden med skiffrar och kalksten. Läget i landskapet – skyddad hamn – verkar avgöra var lägerplatserna ligger, inte jordarten.

Sverige exempelvis i stort sett endast i. På dessa nivåer verkar det ske en förskjutning mot mer . På läsidorna av berghällar i dagen framträder stråk av kraftigt svallad morän i riktning NNV-SSO. Svallningen av den ursprungliga moränen ger landskapet en karg karaktär, förutom i ovannämnda dalgång där finare sediment ser till att höja växtkraften. De flesta lokalerna ligger längs rullstensåsar eller på sandig svallad morän , ibland på grovblockig morän. Sträckan Evia gamla grustaget till anslutning vändplanen öster om Degermyran.

Kulturpåverkad barrskog på svallad morän. Två gränsrösen ligger inom riskzonen för planerad väg från E4. Gipen är delvis uppodlad och delvis bebyggd. Det östra förundersökningsområdet, fou ligger dels i ett område med fritidsbebyggelse längs med vägen upp mot Järnklevevatten, och dels i ett större bergsparti med häll- och skogsmark. I bergspartiet finns också en del avsatser och slänter med svallad morän.

Grunden består av svallad morän på berg. Bergarten på tomten kan klassificeras som normalradonmark, men moränmateria- let kommer till stor del från ett granitområde öster om tomten där bergarten har högre radonavgång. Detta är en tydlig ås som man ser öster om vägen när man närmar sig Borgholm från söder. Marken klassificeras därför som högradonmark. På åsen ser man ett ensamt hus vid Solhöjd.

Den består av svallad morän som inne i sig har en kalkstensribba som isen brutit loss och skjutit framför sig. Söder om brukshundsklubbens område och längs med östra sidan av Magasinsvägen finns en hed- och hällmarkstallskog med gammal skog (1år). Längs sluttningen löper en blockrik postglacial strand- vall med gott om klappersten och svallad morän.